Arrowmarketing | blog

Vaknade en morgon och upptäckte att jag blivit tunnhårig! Denna skräck går inte att beskriva i ord, men jag hade börjat få en kal krans uppe på hättan. Jag minns att min far började bli tunnhårig i samma ålder som jag nu är i och det tog inte lång tid för hans del innan han var helt skallig uppe på huvudet. Jag funderar nu starkt på de alternativ som finns för att stoppa detta hemska håravfall eller i alla fall försena det. Att vara trettio år och börja bli tunnhårig är ingen hit. Min sambo tycker givetvis inte att det gör något, eller det är vad hon säger. Hon tycker att jag borde raka av mig allt hår, men för mig är håret en del av mig, något som verifierar att jag fortfarande är ung. att skalliga män är sexiga kanske stämmer och får gärna göra så för andra.

Själv vill jag dock behålla mitt hår. Det kostar en del att kämpa mot skalligheten och det funkar inte för alla, men jag har bestämt mig för att ge det en ärlig chans. Vet bara inte hur jag ska lägga fram det för min sambo, att jag tänker ta av våra gemensamma besparingar för att undvika att bli skallig. Speciellt nu när hon ser på det så lättvindigt som hon gör. Jag tror att hon skulle förstå mig bättre om det var hon som började bli tunnhårig, men det är ju mer ett problem för män, inte kvinnor. Att sätta sig in i situationen blir så mycket svårare när man själv inte kommer att drabbas, menar jag.

Jag får helt enkelt resonera med henne. Det är inget jag ser fram emot. Tänk tanken att står där och säga att vi nog inte kan ta den där semestern eftersom att jag håller på att bli tunnhårig.